Nostalgikänslor.
Kollar igenom massa bilder och filmer på facebook från 8an och 9an. Jag hade så sjukt kul då, saknar klumpen.
Alla lektioner då man barra satt och pratade och skrattade, eller när vi byggde bilar på NO:n och gick ut och raceade. När vi spelade in en film om mobbning och kärlek osv på bilden och alla raster då vi antingen satt vid bordet eller sprang runt och busade. Älskar rasterna i nian, vi gör inte sånt i gymnasiet. Det är inte samma sak, inte samma personer, inte samma skola. Saknar klassresan då alla kom varandra lite närmare (och vissa lite för nära ;) ) balen och "efterfesten" efter balen. Skolavslutningen och kvällen efter. Jag vill uppleva den glädjen igen. Visst, jag kommer vara glad igen och skratta, missuppfatta mig inte, men jag vill känna den känslan jag kände i åttan, och nian framförallt. Gå runt i skolan och bara vara allmänt coola, prova nya gångstilar, störa andra klasser genom att knacka på dörren/fönstret, öppna dörren under deras lektionstid, gå in i andras klassrum och "stöta" på killarna i sjuan. Skicka kärleksbrev eller bara prata. Jag har liksom växt upp med många av dom här människorna, efter tio år känner man varandra, och blir som en familj.
Missförstå mig inte, jag trivs jättebra i min nya skola, men jag har gått i min gamla i tio år, gymnasiet i tre veckor.
Det finns sjukt roliga filmer från bla vårat bildprojekt i 8an och när jag och Ebba racear med Rolf och Rudolf. Ni som har mig på facebook kan ju kolla om ni har lust ;)

Life is not about the people who act true to your face. It's about the people who remain true behind your back.