Men vart fan är festen?
Ibland blir jag så jävla trött på mig själv att jag inte gör nåt. Det känns som att jag sitter hemma på lördagskvällarna när jag egentligen borde vara ute och GÖRA saker. Varsomhelst. Jag vill inte se tillbaka på mitt liv när jag är gammal och tycka att jag inte tog tillvara på tiden. En tant på ålderdomshemmet jag praktiserade på sa till mig: sexton, vilken härlig ålder! Ta vara på den, ha kul!
Jag vill inte ångra mig. "man ångrar inte saker man gjort, utan saker man inte gjort"
Nu låter jag som en whiny bitch men jag har liksom för mycket fritid. Jag umgås inte med kompisar från grundskolan längre, jag är för lugn! Jag vill också parta, men jag har inte den umgängeskretsen som festar. varje gång jag gör nåt riktigt jävla kul, typ går på fest ( nu när vi ändå är inne på det ämnet) så är jag alltid så himla glad efteråt! Det är för att det är ovanligt, inte nåt jag ofta gör.
Typ igår, Valborg. Vad gjorde jag? Var hemma, och jag vet en massa människor som firade och, ja ni vet, me jag har liksom ingen som gör sånt som jag umgås med. Jävla torrbollar hela bunten. Nej, skämtåsido, men vafan tjejer, nu måste vi rycka upp oss!
Haha fan vilket långt och tråkigt jag-hatar-mitt-liv-inlägg! Menmen, jag måste också få ha mina stunder ;)

Prov har jag imorgon också och plugga har jag inte gjort alls.
Livet leker, typ.

Pusss