Halloj!

Nu känns det verkligen att i princip alla jag umgås med har fyllt the big 18. Träffade Bella i stan som fyller år idag (GRATTIS) och nu är det liksom jag och Rebecka kvar. Typ. MEN, om en månad exakt fyller även lilla jag.
Det jag tänkt mest på att fylla 18 är ju att få gå på krogen osv. Hela det köret. Men det är ju SÅ mycket mer (och det har jag vetat hela tiden, jag är inte dum. Men mitt fokus har varit på att liksom göra i princip vad fan jag vill). Körkort såklart är en stor del, men tänk att få köpa en trisslott när det passar? Bli världsförälder? Eller delta i lotteri på tv då det står i liten text längst nere på skärmen "du måste vara 18 år för att delta." Tänk att inte begränsas! Aldrig mer behöva "målsmans tillstånd/underskrift" när det behövs, för vet ni vad? Jag är myndig. Okej, alltså inte än, men sen! Om en månad! Jag behöver inte ljuga när en video med "obehagliga inslag" kommer upp på internet och man måste bekräfta att man är 18. Visst, det är ingen som kollar sånt så det har inte begränsat mig förut, men att vara ärlig är ju nice.
Och alla jobb som kräver att man är 18, hellooooo!
Sen såklart som tidigare nämnt att få gå ut en kväll på krogen/klubben och dansa med sina vänner. Jag behöver inte sitta och lyssna på deras historier om vad som hänt i helgen på krogen eller se bilder på instagram, jag får (om jag nu blir medbjuden) vara med och uppleva det!

Jag längtar, men det känns samtidigt lite konstigt att aldrig behöva be mamma och pappa om underskrift på att få hoppa över en skolutflykt pga sjukdom igen, eller få stanna i stan efter ett studiebesök på museet utan att be om lov.
Snart far jag!