Vid tolv började alla gå hemåt men som den blåögda/alldeles för godhjärtade för mitt eget bästa/ kan inte säga nej- människa som jag är, följde jag med Jonna till Södertälje där en "fest" ägde rum. En fest bestående av två personer framför en tv. Usch vad arg jag blir. Skulle även åka hem tidigt i taxi vart jag lovad men såklart blev det buss och kom hem halv fyra. 

Och jag som skulle upp halv nio för att gå på Bellas utspring ville endast sova. Och det fick jag. Tjugo i elva ringer Sara mig och undrar var jag är. Jag har då, för kanske hundrade gången stängt av alarmet i sömnen och försovit mig två timmar. Utspringet var elva så det var ju bara för mig att börja gråta av ilska och missa utspringet. Blir så arg att jag först och främst inte kan säga ifrån och sen att jag har sömnproblem. Fyfan. Är så arg. Ville så gärna gå. 

Jag ska iaf gå på mottagningen lite senare, men det får vi ju se om lilla fittSara kan svara. 

Hejdå.